Rädslans despoter

Måndag och tåget far fram genom landet
Det är inte längre som jag en gång fann det
Är det detsamma, kanske försvann det?
Funderar en stund över orsakssambandet

I land efter land sitter mänskor och gråter
Vill tillbaks till nåt annat, att det kommer åter
Många tar avstånd, få som förlåter
Lägger sin röst på rädslans despoter

Det är väl från rädslan det kommer, allt pratet,
hatet och längtan till svenskreservatet
Misstron mot andra, mot hot mot klimatet
Så blir resultatet att nån får mandatet

Nån som betonar att allting är farligt
Att allt som är udda är väldigt allvarligt
Att vi ska akta oss och ta det varligt
Att blandning av mänskor är helt oförsvarligt

Allt kanske blir för att mänskor är rädda
För det som sker, och för det redan skedda
Om mänskor ska se måste de först bli sedda,
beredda och trygga och inte förledda